The Reality Bites

Idag när jag skulle lämna tillbaka en bok på biblioteket träffade jag på en galen man. Jag fick inte ut nått kvitto när jag lämnade tillbaka en bok så jag gick för att leta efter personal. Då den kom en emot mig stoppade jag henne och sa att kvittoapparaten inte fungerade. Men den personalen var på väg till automaten för att hjälpa en gubbe. Så gubben vänder sig om och stirrar på mig. Sedan SKRIKER han med jätte hög stämma: JÄVLA NAZIST VEM TROR DU ATT DU ÄR? DRA ÅT HELEVETE DU HAR INTE RÄTT ATT KOMMA HÄR OCH STÖRA NÄR JAG SKA FÅ HJÄLP! JÄVLA NAZIST; NI BORDE INTE FÅ FINNAS! Jag står bara och gapar. Efter några minuters skrik (känns som en evighet) bestämmer jag mig att strunta i kvitto och går min väg. I chock. Hela biblioteket hade vänt sig om och stirrat, för de för väl lika chockade som jag. Speciellt eftersom ett bibliotek alltid är knäpptyst.

Nu skrattar jag åt det. FY FAN VA GALET. Jävla nazist liksom, vem säger nånting sånt? Men när det hände ville jag bara ringa mamma och gråta för jag blev så rädd.